Debattartikel om spellicensutredningen

Publicerad: 2015-11-11

Publicerad i DI.se 2015-11-11

Den svenska marknaden för spel om pengar kan enkelt beskrivas med siffran 55. Det är procentandelen av internetspel om pengar som är oreglerad i Sverige och den har utvecklats under närmare 20 år. På den tiden har Sverige, trots upprepade försök, misslyckats med att återta kontrollen. Vilken tur i sammanhanget att dessa bolag i huvudsak har omfattats av god vandel och har varit licensierade i länder som långt tidigare än vi har insett den föreliggande verkligheten. Skadan på konsumenten och samhället hade kunnat vara långt värre.

Nyckeln till en god marknadsreglering är en långsiktig, hållbar och framåtriktad förmåga att förstå marknaden och vart den är på väg. Den förmågan består i detta fall i att acceptera ny teknologi och inse vad den kan användas till. Den tekniska utvecklingen har medfört nästintill obegränsade möjligheter att elektroniskt förmedla speltjänster utan hinder av nationsgränser.

Samtidigt är förutsättningarna för en enskild nation att ingripa mot verksamhet som anordnas utomlands små. Det gränsöverskridande spelet har således inneburit att förutsättningarna att upprätthålla en nationell spelmarknad har försvårats väsentligt.

I början av 2015 satte civilminister Ardalan Shekarabi (S) ned foten och har sedan dess drivit frågan om nödvändigheten av en ny svensk spellagstiftning. Redan den 31 mars 2017 ska ett förslag ligga på regeringens bord. Det går men det förutsätter att spelmarknadens parter kryper upp ur skyttegravarna och jobbar tillsammans med utredningen för att på bästa sätt återta kontrollen över vår svenska marknad. Winston Churchill sa en gång att om vi träter om historien och nutiden så riskerar vi att förlora framtiden. Detta gäller alltjämt.

Regeringen har utsett mig att navigera detta projekt i hamn och jag ska föreslå en hållbar licensordning. Jag har startat direkt därför att det inte finns någon tid att förlora. Tillsammans med sekreterare, expertgrupp, två referensgrupper (en parlamentarisk och en med intressenter från spelmarknaden) ska vi i dialog med berörda ta fram en spellagstiftning som tjänar Sverige väl i framtiden.

Komplexiteten i frågeställningarna är stor. När man ska omreglera en marknad som hittills bestått av olika ensamrätter blir det sannolikt nödvändigt att slakta en eller flera heliga kor. Gången från en monopolmodell till ett licenssystem kan inte innebära att alla sitter i orubbat bo.

Här till kommer att konsumentskyddet och näringens förutsättningar ska mötas med statens krav på kontroll, socialt skydd, marknadsskydd för licenstagarna, minimering av olika negativa effekter och – inte minst – statens och allmännyttiga ändamåls finansiering.

Ny teknik, nya spelformer, marknadsföring och sponsorskap, folkrörelserna och travet, arbetet mot penningtvätt, spelberoendeutveckling med mera är faktorer som ska rymmas och omhändertas inom en struktur som balanserar nöjet med spel och samhällsnyttan.

Spelmarknaden har förlorat konsumenter under alla dessa år av vikande kontroll. I dag uppger 70 procent av svenskarna över 18 år att man spelar vid något tillfälle under året. 2001 var siffran enligt obekräftade uppgifter 87 procent. Det betyder att allt färre står för en allt större del av omsättningen. Det är i grunden en osund utveckling.

Utmaningen måste accepteras för att vinnas. Utan en moderniserad lagstiftning ligger båten redlös i stormigt hav och konsument, samhälle och bransch far illa.

Håkan Hallstedt, regeringens spellicensutredare och generaldirektör för Lotteriinspektionen